Som republikan har jag inget emot att man gräver upp den smuts som hovet för våra skattepengar begravt. Vår statschef ska behandlas som den politiske makthavare han är. Men när man nu ska tömma latrinen med Den motvillige monarken så har man ingenting att komma med – inga nyheter, ingen otrohet, inga namngivna källor. Att hänga med Noppe Lewenhaupt tyder i och för sig på dålig stil men det måste väl finnas mer?
Jag trodde medförfattaren Deanne Rauscher skulle hålla samma snaskiga men högkvalitativa nivån som i sin studie av bordellhärvan, Makten, männen, mörkläggningen. Men i Den motvillige monarken är det inte kungen som får skit – bara läsarna.
