Leif GW verkar tröttare än vanligt när han utropar att ”årets Nobelpris i litteratur den här gången – hör och häpna – går till en fullt begriplig och högst läsvärd författare”.
Som om de senaste tio pristagarna vore några abstrakta språkmaterialister: Doris Lessing som sålt i miljonupplagor och läses i grundskolan? Harold Pinter, en av samtidens mest spelade dramatiker? Le Clecio, Herta Müller och Orhan Pamuk är inga personliga favoriter men de är knappast “svårare” än Vargas Jåsa.
Tvärom är det dags att ge priset till någon som verkligen tänjer språkets gränser. En sådan där överjävligt svår experimentalist som vanligt folk är så rädda för.
Säga vad man vill om Elfriede Jelinek, men hon sänkte i alla fall den borgerliga mysfaktorn som präglat senare års val.
