iPad

”Minst sex Ipad-lanseringar nästa år” hojtar Dagens Media. Nu gäller det inte bara iPad utan läsplattor i allmänhet, men deras vinkling är talande: får vi bara en ok läsplatta kan vi fylla den med content, som vi sa vid millennieskiftet.
Blir intressant att se om pädden kan driva intresset även för e-böcker. Bonniers marknadsfolk snickrar just nu säkert på hur iMama-läsarna ska prånglas på iLäckberg.

Koppelfiasko

Det blev tyst om fenomenet Hans Koppel när hans verkliga identitet avslöjades (barnboksförfattaren Petter Lidbeck). Ett rejält men väntat antiklimax, men värre är att den tredje boken i serien, Kungens födelsedag, är så erbarmligt usel. Där Vi i villa och Medicinen plumpa, vassa och elaka är Kungens födelsedag bara präktigt jolmig. Årets bottennapp.

2 x corpus

Corpus Delicti är förvillande nog namnet på två helt olika böcker som släpps i höst. Tyska Juli Zehs variant är en hyllad orwellsk framtidsvision som släpps på Svante Weylers förlag, medan svenske rättsläkaren Elias Palm debuterar på Ordfront med en thriller i obducentmiljö.

Jag satte just kniven i den senare boken och den ger ett mycket habilt intryck. Palm är dessutom en stilig ung herre, så vi lär se honom i många morgonsoffor i höst.

Mordisk McCarthy

Cormac McCarthys The Blood Meridian betraktas idag som ett av senare decenniers viktigaste amerikanska romaner. Men när den släpptes 1985 fick den ett svalt mottagande, mycket beroende på det hämningslösa våldet. Det slaktas och skalperas i en parodisk utsträckning, men det är trots detta en mäktig gotisk western som nu släpps på svenska. Översättaren Ulf Gyllenhaak lär ha haft ett tufft jobb, men förutom en del korrfel är hans tolkning högst funktionell.

Självklart är det filmatiseringarna av McCarthys böcker som ligger bakom det här släppet. Ryktet säger att Todd Field jobbar på en filmversion av The Blood Meridian, men alla som läst boken är överens om att den är ofilmbar. Inte minst blir det svårt att hitta en 215 cm lång aktör för att spela Domare Holden.